Maria, Tessie & Diva

Jag brukar inte klaga, men nu känns det trögt....
Måste få lufta mig lite:

Är kursansvarig i Ag-sektorn och inser att allt hopar sig just denna period!
Planerar inför en Grundkurs i Agility där jag är ensam ansvarig instruktör tsm 2 nya hjälpinstruktörer...
Planerar inför en kurs i helgen som jag knappt ens hinner med själv...
Har ångest inför Ag1:an som inte kommit igång ännu!
Dåligt samvete inför att jag missar ett tfn-möte med ÖND´s agilitysektor...
Har massor av funderingar kring Camilla Brundinkursen...

Sitter med i en grupp som ska planera ceremonierna inför U-SM här i Boden...

Jobbar sena kvällar må-tis-ons-tors...
Ligger efter i planeringen på jobbet/biblioteket...
Ligger efter i ALLT som måste göras hemma... (finns det förresten nåt värre ord än måste!?)

Barnen drar och sliter i mig och jag känner att jag ständigt är upptagen!
Nä, efter den här perioden är det jag som måste dra ner på tempot.
Prio 1 måste ju vara mina barn!

Åker ju iofs till Turkiet (1v) på söndag, men jag vet ju att allt blir kvar här hemma.
Nä, ge mig dom två städkvinnorna i Rent hus så att jag kan få komma hem till ett skinande rent hus utan sand och grusiga golv;)


Fast varför klaga när man kan ju se det från den ljusa sidan:

Jag har faktiskt ett hus!
Jag har även en sambo som jag älskar!
Jag har välsignats med två friska barn!

Jag har två helhärliga hundar!
Jag har lyckan att ha ett heltidsjobb!
Jag ska åka utomlands om en vecka!

Jag har få men nära vänner!
Jag har en husvagn, gammal men helt OK!
Jag har ett intresse som glädjer mig!

Jag har många kunskaper som efterfrågas!
Jag är någorlunda frisk, visst kraxar man nån gång!
Jag äter mat varenda dag!

Jag har råd att smygäta godis under veckorna!

Se, nu ler jag igen!
Sov gott!
Maria